Almametoden

Foto

I min bok ”Bildterapi enligt Almametoden” beskriver jag den bildterapeutiska metod, som jag utvecklade under tiden som bildterapeut på BUP i Malmö, och som fortfarande visar sig vara verksam. Då, i början av -70-talet, reste jag till olika bildterapeuter och konstnärer i Sverige och deltog i deras arbete på olika psykiatriska kliniker som Danderyds Sjukhus i Stockholm, Ulleråkers Sjukhus och Akademiska Sjukhuset i Uppsala, S:t Sigfrids Sjukhus i Växjö, Vipeholm i Lund, för att få en uppfattning om hur andra bildterapeuter arbetade.

Man arbetade eklektiskt och holistiskt. För måleri användes ungefär samma material som i skolsammanhang, både vad gäller färger och storlek på papper. I Jan Thomaeus mottagningsrum på Danderyds Sjukhus fanns dessutom en mängd olika slags material att tillgå, allt från ståltråd, tygbitar till collage, olika slags ”saker” att bygga och göra skulpturer av till olika slags färg. Efter Sverige fortsatte jag till Köpenhamn, London, Dochnach och Zurich.

I Zurich mötte jag Bettina Egger i samband med att jag besökte olika psykiatriska kliniker bl.a. Burghöltzli, där Jung en gång arbetat, och C.G. Junginstitutet i Kussnacht, dit jag senare återvände för kortare kurser och seminarier. Bettina arbetade med ausdrucksmalen, uttryckande måleri, i sin ateljé i Zurich. Hennes arbetssätt var influerat av grafikern Arno Stern, Paris, som hon var utbildad hos.  Under några års tid återvände jag regelbundet till henne, för att befatta mig med mitt inre och jag var alltid lika orolig på hemresan i tullen mellan Danmark och Sverige, att jag skulle bli ombedd att visa innehållet i min rulle med bilder som jag bar med mig tillbaka.

Hos Bettina fann jag det stängda rummet.  Ingenting, förutom vad som kunde användas för gouachmåleri och modellering med lera fanns i rummet. Väggarna var klädda med skivor, på vilka vi målare fäste färdiga ark i storlek 40×60 cm. Denna stringens vad gällde begränsning i materialet tilltalade mig och jag satte genast upp porösa skivor på väggarna i mitt behandlingsrum på BUP i Malmö.

Grupperna var öppna hos Bettina, man kunde börja och sluta när man ville, endast tiden för sessionerna var fast. Du visste inte vilka som skulle komma, det fanns ingen kommunikation mellan deltagarna i rummet, man var inte tillåten att kommentera någon annans bild. Inte förrän efter sessionens slut, kunde de gruppdeltagare som ville träffas över en kopp te eller en öl på den närbelägna kvarterskrogen. Då talade vi inte om våra bilder.

För mig, som anhängare av Jung som teoribildare, blev det viktigt att relatera mitt arbetssätt till hans teorier. Jag bröt ny mark som bildterapeut och presenterade ett helt nytt arbetssätt i Sverige i den artikel som var införd i Svenska föreningen för bildterapis skrift ”Bildterapi” 1982. Almametoden skiljer sig avsevärt från Arno Sterns och Bettina Eggers metod.

Bildterapi i grupp enligt almametoden innehåller:

1. Avspänning och meditation

2. Målning av inre bilder, känslor eller stämningar som kommit fram under meditationen

3. Processanalys av målningarna med teoretisk och filosofisk grund i Jung, Winnicott, Buber och buddistiskt tänkande.

Grupperna är ”halvslutna”, man gör ett kontrakt för att träffas 12 gånger och kan då antingen välja att avsluta eller att fortsätta ytterligare 12 gånger. Av den anledningen finns både nytillkomna och redan etablerade deltagare i gruppen. Det konstnärliga uttrycket är begränsat till måleri med en flytande temperfärg och en fast oljepastellkrita. Inget annat. Pappret som används är oftast golvläggningspapper, 1,5 m bred, i kombination med vitt papper, 1 m bred samt färdigskurna ark 40×60 cm.

Det bildterapeutiska arbetsrummet, enligt almametoden, innehåller två rum, vilka är öppna mot varandra. Det ena rummet är till för avspänning, meditation, samtal och processanalys av klienters målningar. Det andra rummet är till för målning och kortare samtal mellan terapeut och klient.

Almametoden används både i individualterapi och gruppterapi, både för mindre grupper som träffas en gång i veckan och för större, med max 12 deltagare, som träffas och målar mera intensivt under tre eller fem dagar. Gemensam nämnare för samtliga vis att använda almametoden är attityden till bildskaparen och hennes/hans målade bilder och processanlysen av samtliga målningar.

För mer information, köp eller låna boken ”Bildterapi enligt Almametoden”, Solrosens förlag.

©JANET HAAPAR, f.d. Svensson

TEXT

foto:facebooksidan Aboriginal and Tribal Nation news

Annonser
Det här inlägget postades i Almametoden, Arketyper, bildterapi, C.G Jung, Janet Haapar och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s